DÖD!!!!!!

är min bil nu. När jag var på väg ut till en kund, så DOG bilen. Den betedde sej som en ny dödad fisk ungefär. Den ryckte nått förfärligt. Nåja, den dog... Ville inte längre. Och där stod jag. Hade ingen aning om var jag var heller (jag har ju mitt lokalsinne som ni vet). Men efter ett tag så stannade iaf en vänlig själ och bogserade bort bilen (varför dör aldrig bilar på BRA ställen??? Så som en bilverkstad????) och han tittade lite på bilen och sa att det kunde vara många fel på den. Inget som gick att göra nått åt på plats iaf. Så den vänliga själen sa att han kunde köra hem mej. Tack gode gud att det fortfarande finns några sånna människor kvar.
Men... jag har liksom ingen aning om var bilen står!!!! Eller...jo det gör jag ju, men om jag hittar tillbaka dit är en annan sak ju *fniss*.
Idag kan jag iaf inte göra nått åt det...
När jag kom hem så satt iaf barnen o käkade tacos. Cazzie och Fredrik har krypit ner i ett bad,Alex sitter vid dator o spelar (troligtvis med sin lillebror) och jag sitter här o tycker synd om mej själv. Fast det känns ju lite bättre efter att jag ringt mamma o pappa o beklagat mej lite.
Hur kan det komma sej igentligen? Att man känner sej bättre när man fått klaga lite? Jag menar, problemet kvarstår ju. Vad det är är....

Kram på er där ute