Darrig

blir jag när Alex ska tävla. Idag var vi uppe med tuppen. Alex skulle på tävlig. Redan igår så började han packa sin väska (ja det är ju så enormt mycket han ska ha med sej. Trikåer och brottarskor). Jag gjorde en enorm sallad. Kyckling hade han beställt. Och en hemma gjord dressing som alla bara ÄLSKAR! Jag har lärt mej från andra tävlingar att det är lika bra att göra MYCKET sallad. Många ungar har varken pengar eller mat med sej. Och gå en hel dag och gå ett par matcher gör ju att dom blir jätte hungriga. O visst var det samma denna gång. Men salladen räckte gått o väl till mej och Alex samt till 3 ungar till.

Väl där så var det invägning och Alex vägde hela 33 kg. Ändå fick han gå i 38 kg och möta en som vägde 42 kg. Nåja, när det närmade sej att han skulle gå upp på första matchen så visade det sej att han iaf glömt en av trikåerna. Fast han gick igenom väskan innan vi åkte. Men som tur var fanns det att låna. Första matchen förlorade han på fall. Jag kunde inte titta. Jag blir darrig, svettig och bara hoppas o skriker. Nervöst utav bara F*N är det. Andra matchen gick bättre. Eller rättare sagt, han gjorde en jätte bra match trots att han förlorade.
Det var första gången som han förlorat båda matcherna och det är ju nått som han oxå behöver lära sej.

Efter prisutdelningen så tröstade sej Alex och en kompis i bastun medans jag hjälpte till att städa upp efter tävlingen. En mycket trevlig dag var det iaf.

Kram på